Lilla gubben då!

Idag på tunnelbanan så satt en kille med en killer blåtira framför mig. Jag blev så ledsen inombords när jag såg honom. Han såg ledsen ut han med. Stackarn. Där satt jag i smyg och fantiserade om hur det hade varit om jag hade tagit med mig honom hem och lagt hans huvud i mitt knä. Sedan skulle jag klappa hans rakade huvud då och då och berättat att allt kommer bli bra. Jag ska hjälpa honom till ett bättre liv.

När jag skulle kliva av tunnelbanan vid centralen fick jag the fucking eye. Ni vet blicken som dödar, av honom. I den sekunden ändrade jag mina tankar kring denna gosse. Jävla huligan fan, tänkte jag och stirrade honom rätt in i ögon. Hade velat skrika "JAG KOMMER ALDRIG KLAPPA DIG PÅ HUVUDET FUCKER!" och sen bara gå.

Tyvärr saknas mod i min lilla kropp så istället gick jag med snabba steg av och vågade inte ens titta mig om. Tänk om han kommer efter. Tänk om han ger mig en sådan blåtira på mitt högra öga.

Bäst att skynda där ifrån helt enkelt. Så, här sitter jag hel och ren och känner mig rätt nöjd ändå. Jag överlevde och gossen på tunnelbanan mår förmodligen jätte bra utan min hjälp.

/Malla the bralla